Premiär

Den första utställningen var på Umeå universitets campus, i samhällsvetarhusets längsta korridor. Vi visade verk av Per-Arne Sträng, Anna Esbjörnsson, Lina Palmqvist, Rasmus West, Frida Krohn, Ylva Trapp och Frida Krohn. Utställningen pågick 28 mars-13 april.

Hitta rätt:

Samhällsvetarhuset

Översikt över campus

-x-

Lina Palmqvist.

Utåtledande omedelbar urladdning
Video 2min 3sek

Person dansar inkopplad med ytelektroder till en elektromyograf. Elektromyografi är en teknik som används inom medicinen för att mäta musklernas respons på stimulering från nervsystemet. Elektromyografen registrerar de elektriska spänningsförändringar som muskelcellerna genererar när de arbetar. Denna avläsning omvandlas till ljud. Beroende på hur mycket musklerna aktiveras hörs ljud med variation i styrka och i Hz.

Tack till Magnus Edlund, Niklas Eriksson, Stefan Friberg och Rolf Libelius på Norrlands universitetssjukhus. Patric Engfeldt, Mariel Rosenström, Linda Spjut och Malin Tivenius på Umeå konsthögskola.

-x-
upp

Frida Krohn.

Jag visar måleri i två av klassrummen. Målningarna hör ihop på flera sätt och sitter i par längst bak i klassrummen. För att inte störa undervisningen men samtidigt finnas med i rummet.

-x-
upp

Ylva Trapp och Frida Krohn.

Teckning

Vi har satt ihop en massa A4-papper och tecknat två mönster. A4-papper, tuschpennor och blyerts passar bra precis utanför kopieringsrummet. Det är roligt att teckna tillsammans.

-x-
upp

Per-Arne Sträng.

Jag har gjort en väggmålning som är en kopia av en annons i en lokaltidning om vilken skollunch som kommer att serveras den kommande veckan

-x-
upp

Rasmus West.

Research, en performance som ägde rum under vernissagen

-x-
upp

Anna Esbjörnsson.

och hon tillade:
om vi då alls rör oss
så var vi där
för att sedan
radera spåren vi säger:
vi behöver ingen längtan
att lite av det minnet la jag
hos dig ett
bevis i press mellan sidorna du är
ibland så svindlande nära att
välja just den boken
jag strök över orden för att
göra dem beredda, vilka är de
rätta frågorna hon vet
att ställa dem nära varandra gör dem
oskiljaktiga
för dem är inte tiden
i form av linjer hon
dragit tusentals bestreckade ytor är
hennes övertygelse då
var hennes värld ett system
hon vill se med ett nu för ögonen
sin position
markerad som för
en gång för alla gå då
ditåt igen men aldrig mer
vi säger:
vi har beslutat att ge henne åt er nu
där
mellan raderna är det ännu tyst att
hon hör dem
gör henne lugn igen

-x-

upp