Ylvas saker

Dom fina saker jag valde blev väldigt sentimentala. Det är svårt att skilja på fint och sentimentalt. Sakerna blir fina för att dom bär på en historia.

Mormors kopp

Den tekopp hon alltid använde när jag kom och hälsade på. Behöver jag säga mer? Det är svårt nog att skriva i dåtid.

Farmors lila tröja

Länge kunde jag inte använda den här tröjan. Jag hade den bara i min garderob, för den sparade lukten av henne. Men till slut började jag ha den på mej, att använda den kändes fint på ett annat sätt. Nu är den väldigt tunn och sliten, men fortfarande användbar.

Turask från morfar

Den här träasken fick jag när jag var ganska liten, kanske sex-sju år. Jag fick komma upp till morfars arbetsrum ovanför köket och så fick jag asken och i den ett turmynt med ordet lycka. Senare har jag fyllt på asken med nya turföremål. Det bästa med asken är att den luktar så gott.

Porslinsask från Sarah

Den här asken har min kompis gjort och den verkar så skör att man knappt vågar ta i den. Jag hade tittat mycket på dom här askarna hon gjort och gett lite antydningar om hur fina jag tyckte dom var. Men på min födelsedag fick jag en plånbok av Sarah. Dagen efter flyttade jag till Umeå. Det tog ett tag innan jag orkade packa upp allt. Men när jag kom till strumporna hittade jag asken inslagen i silkespapper i en svart strumpa.

Ny vit tröja

Jag hade mest med den för att slå in allt det sköra. Men det är tur att den här tröjan kom med. Den har inte lyckats samla på sig några sentimentala historier ännu. Den är helt fri! Bara fin.

Ylva Trapp