Jag funderade länge på vilka saker jag skulle ta med. Dom viktigaste sakerna var kanske inte dom finaste, och jag har fullt med fina saker men är dom viktiga? Det blev någonslags kompromiss. Jag tänkte länge att jag skulle ta med datorn som faktiskt är det finaste jag har på flera sätt, dels är den mest värdefull dels har jag Internet på den och kan sådeles hålla kontakt med pojkvän, familj, vänner och jobb dvs mitt liv i Stockholm. Och även om den dessutom är estetiskt snygg föll den på att den var för åbäkig att ta med. Samma sak med orkidén. Jag hade kunnat ta med mig mycket mer saker också; dagboken, kalendern, foton, nallen mm. Men Frida hade vid nått tillfälle sagt fem saker så då blev det så. Jag tog med
Den vackra burken är liksom både lite 20-30-tal och japan inspirerad. Jag är svag för den japanska estetiken och särskilt när den känns lite 20-tal eller 50-tal eller nått där i mellan. Burken har varit viktig när jag flyttat till nya ställen här i Umeå. Den får vilket skit rum som helst att se lite hemma och lite fint ut.
Jag är inte buddist men tycker att det är en rätt vettig religion. Jag bekänner mig inte till någon religion men utesluter inget, jag tror farmor var lite lika dan och framför allt var hon en mycket älskad farmor, en förebild på många sätt. Roligt att tänka sig att hon har haft den där buddan. Jag tror den för tur med sig.
Min bror August har gjort koppen. På koppen är det en apa som röker en cigarett. Den gör mig väldigt glad och jag tror jag fick den när jag flytta till Umeå, just för att jag skulle behöva en ny kopp och något som muntra upp mig. Det är liksom någon tok enkel humor i koppen som är väldigt typisk för August. Och den är väldigt fin att ha topps i, det blir lite som apans hår.
Det är sånna där passaktiga bilder, vi har tagit dom i fotoautomat. Det är fyra olika bilder och Fredrik har kopior på dom. Han har en i plånboken. Vi tog dom första sommaren vi var ihop, han skulle åka till Palestina i tre veckor och vi var nog båda lite oroliga. Men han kom hem och så åkte vi dit tillsammans bara några veckor senare. Sen fortsatte vi genom Israel till Egypten. Det är fem år sen nu. Jag drog mig lite för att ta med dom, det kändes nästan lite töntigt. Men varför skulle det vara det? Jag saknar honom jätte mycket ju!
Ja, egentligen av samma anledning som datorn. Jag pratar tex varje dag med Fredrik i den, med min familj, mina vänner. Jag hade inte klarat mig utan den här i Umeå. Dessutom är den nästan helt ny, man kan ta och skicka bilder, ha musik mm. Den är jätte bra! På den har jag hängt en liten japansk lyckokatt och ett grönt pärlsmycke för mobiler från Kina som jag själv köpt när jag var där. Det tråkiga med utställningen var att den blev så homogen. Vi är förvisso tre tjejer i samma åldrar men när jag så utställningsbordet blev jag ändå lite besviken. Det jag tyckte var speciella saker för mig så nästan likadana ut som Fridas och Ylvas. Det hade kunnat vara samma person som sällt fram sina saker. Det personliga var inte så personligt. Men det hade nog kunnat vara det om vi hade varit fler, med olika kön, ålder och etnicitet. Och sakerna hade stått var för sig eller personernas saker var uppdelade och inte blandade. Nåväl. Det var ändå en rolig utställning som blev fin. Anna Sörenson
|